www.saivis.se
Byn
Offerplats
Unna Saiva-projektet
Påsknappet
Skoterutflykt till Polcirkeln
Kontakta mig
Unna Saiva - en samisk offerplats
Artikel
lånad från  |
|
| I området vid Lillsaivis och Storsaivis
finns gamla kultplatser som var heliga för samerna. Märkligast är offerplatsen Unna Saiva som inte lämnar någon besökare oberörd. Då platsen grävdes ut hittades cirka 600 föremål som numera förvaras på Historiska museet i Stockholm. På samiska heter offerplatsen Unna Saiva (”Lilla heliga sjön”) och här gjorde arkeologen Gustaf Hallström ett klipp år 1915. |
 Offerplatsen i Unna Saiva består av två stenar som dyrkades av dåtidens naturfolk. Börje Eriksson ror till offerplatsen. foto: Bosse Johansson |
| ”Vid Unna Saiva har jag funnit en synnerligen
rik offerplats, den rikaste hittills inom lappmarksgränsen...Vid
själva vattenbrynet ligga två stora stenblock, intill
hvilka offergåfvorna hopats”, skrev Hallström entusiastiskt. SÄTTER PÅ KAFFET Yngve Öhman bor i byn Lillsaivis med utsikt över sjön. Då undertecknad och Börje Eriksson tittar in för att få veta mer om offerplatsen och hur man tar sig dit pekar Öhman mot västra stranden. - Ni ser den stora stenen. Det är bara att ta båten och ro dit, under tiden sätter jag på kaffet. Sagt och gjort. Vädret är vackert och närmaste timmen blir en av höjdpunkterna på vår resa i Landet vid Edeforsvägen. Med Börje vid årorna närmar vi oss raskt stenblocken som på håll inte ser särskilt märkvärdiga eller spännande ut. Efter att ha landstigit söder om stenarna inser vi att platsen och atmosfären är speciell. EGYPTISK SFINX Automatiskt beter vi oss som man bör på platser som denna: visar respekt för de människor som betraktade platsen som helig för tusen år sedan. Den större stenen är cirka två meter hög och har likheter med en egyptisk sfinx. Den andra stenen är mindre och inbjuder att kliva på, kanske stod shamanen här och uppmuntrade de församlade till rika offer. Innan Gustaf Hallström kom hit 1915 hade offerplatsen, med några små undantag, fått vara ifred för plundrare i närmare tusen år. BJÖRNSKALLAR ”Massor av renhorn framgräfdes jämte ben af ren och andra djur, hvaribland ett större antal björnskallar”, skrev Hallström Bland benen fanns en stor mängd offergåvor, till exempel smycken, pilspetsar och mynt (se faktaruta). Efter en lika angenäm båttur tillbaka över sjön är vi tillbaka i nutid igen, sitter i Yngve Öhmans kök och dricker kaffe. Han berättar om de senaste 50 årens utveckling i Saivisbyarna, hur befolkningen minskat från cirka 130 till en liten spillra. 25 ANSTÄLLDA Själv hade Yngve Öhman ett sågverk i Lillsaivis: - Jag hade som mest 25 anställda, vi exporterade till Tyskland och Norge. Det slutade med nedläggning då två andra företag han levererade till gick i konkurs, bland annat Hjalmar Nilssons i Morjärv. Även idrotten har tynat bort i Landet vid Edeforsvägen. Annat var det under de gyllene decennier då bygden blomstrade. MARATONLOPP - Här fanns gott om idrottsföreningar i trakten, till exempel Skogslöparnas Idrottsförening och Suobbats skytteförening. Skogslöparna hade ett maratonlopp, mellan Lakaträsk och Suobbat. Man hade även simning på programmet, simmade tvärs över Suobbatsjön, minnsYngve Öhman. Men det var då det och nu tycks maratonloppet närma sig vägs ände. Det gäller inte minst Pålkem som var centralort i området med skolor, kyrka och caféer. Avfolkningen har gått fram som en löpeld och nästan tömt alla byarna. Men bara nästan, för det finns ljusglimtar. FAKTA/ SAMISKA OFFERPLATSER Samernas religion var en naturreligion, med överguden Raedie, solguden Biejjie och åskguden Hovregaellies. Samerna dykade hela fjäll och egendomligt formade stenar. Träskulpturer föreställande Gudarna smordes in med blod eller fett från offergåvor och tillbads. Tusentals heliga platser är kända från samiskt område. Unna Saiva användes under vikingatid och tidig medeltid, är den offerplats där man funnit flest fynd. Bland de cirka 600 föremål som hittats i benhögarna och i vattnet fanns bland annat följande: o Ett stycke av en silverhalsring o Hängprydnader i brons av olika former o Kedjelänkar, fingerringar, armband o Pärlor av glas, silver och tenn o Knappar och paljetter av brons o Ett 90-tal järnpilar o 35 mynt från England, Tyskland och Holland. De flesta är präglade på tusentalet och slutet av 900-talet o En vågskål av vikingatidstyp med fem vikter Källa: Statens historiska museum, Lapparnas Heliga ställen (Ernst Manker), Lapska Offerplatsfynd från järnålder och medeltid (Inga Serning). BOSSE JOHANSSON NSD |
|
VUOTTAS. Utgrävningen i Unna Saiva sågs inte med enbart blida ögon av ortsbefolkningen, trots att den skedde i vetenskapens namn. Skändade helig plats? Renskötaren och samen Seth-Ivan Eriksson i Vuottas berättar att hans morfar hjälpte arkeologerna i början av förra seklet. - Han visade dem stenen och var dom skulle gräva. Men det finns en sägen som säger att Paulus fick dåligt i benen då han blev äldre, mycket besvärligt. Anledningen ansågs vara att morfadern bidragit till att vanhelga den heliga platsen. Hela området vid Saivis (Saivets) anses för övrigt vara rikt på kultplatser som nyttjats av skogssamer och fjällsamer. Sådana platser är bland andra Passemyran (Heligmyren), Passeberget och berget Storspiken. - Det finns andra ställen än Unna Saiva men dom ska få vara i fred, i lugn och ro, sammanfattar Seth-Ivan Eriksson. BOSSE JOHANSSON NSD |
|