Tanzania 2014 - 3 safaridagar

Anders Andersson och Kerstin Andersson

Tillbaka

   
Safari dag 1 – Tarangire National Park 9 september
   
På morgonen efter Kilimanjarobestigningen träffade vi vår huvudguide Gasper för att överlämna den obligatoriska dricksen, 250 dollar per person. Det är lönen för ”vårt gäng” på sammanlagt tio personer – bärare, kock och guider. Ett ganska sjukt system, den summan borde läggas på hela Kilimanjarokostnaden. Men då kanske personalen skulle få ännu mindre att dela på…

Efter mötet med Gaspar bar det av mot Tarangire National Park med vår nya guide och chaufför Matthew från Simba Travel. Matthew var stor, trevlig och (tyvärr) mycket förkyld. Han berättade med värme om en svensk kvinna, Svea, som hade varit viktig i hans liv. Hon var missionär i Tanzania på 70-talet. Tack vare hennes omsorger fick han fina kläder, vilket ledde till att han kunde söka jobb som chaufför. Det var inledningen på hans karriär som har lett in i turistbranschen.
   
Vi körde in i nationalparken vid tretiden på eftermiddagen. Parken är stor, ungefär som Blekinge. Nationalparken har stora gräsområden, gles akaciaskog och gigantiska baobabträd, något som är typiskt för Tarangire.

Strax sydväst om nationalparken ligger Manyarasjön och genom parken rinner Tarangirefloden som har gett parken dess namn. Nu är det torrperiod, vilket är bra. Har vi tur får vi se många djur.
Vi såg några strutsar, zebror och gnuer inledningsvis. Men ju längre tiden gick desto fler djur dök upp. Massor av elefanter. Giraffer. Impala. Water Buck. Cape Buffalo. Och så ett magert lejon på avstånd.
   
Litet senare såg vi fem lejonungar på nära håll – a pride of lions. På engelska har de så många ord för olika djurflockar; a dazzle of zebras, a crash of hippopotamus, a tower of giraffes, a parade of elephants, a troup of babons.
 
Och vi fick även se två geparder som låg och vilade i ett buskage.
  
När vi på kvällen kom fram till lodgen, Sopa Tarangire Lodge, var vi helnöjda. En perfekt safari. Där fick vi se dussintals hyrax (råttliknande djur som klättrade i träd och på tak). Rummet var jättefint och maten perfekt.











Tarangire lever i skuggan av två mera kända parker i Tanzania – Serengeti och Ngororgoro. Det känns rätt orättvist. Men vi kommer till det senare…
   
Safari dag 2 – Ngorongoro naturskyddsområde 10 september
   
Idag var det dags att besöka den berömda kratern. Men först körde vi ut från Tarangire och fick se en lång rad av gnuer och zebror på vandring – en liten migration. Kerstin har alltid velat se en migration och det här är det närmaste hon kan komma. Fantastiskt. Hon var lyrisk.
 
 
Ngorongoro är egentligen inte en krater, utan en kraterlik formation som uppstod när en vulkan kollapsade och "taket" sjönk in. Det skapade en stor rundel som liknar en kittel (och kallas caldera). Den har en diameter på 16 – 19 kilometer och är världens största caldera. Runt om finns en 400 – 600 meter hög kant. Det betyder att djuren som finns där stannar kvar. De ”ids” inte migrera under torr- eller regnperioder.

Vi trodde att vi skulle komma till en sorts Noaks Ark. Men tyvärr. Vi blev rätt besvikna. Ngorongoro är överreklamaterat. Och när vi kollade med vår mellanbror Mats, som var där för bara något år sedan, höll han med. De såg inte heller särskilt många djur. Tarangire var mycket, mycket bättre. Fast visst var det fint att stå och blicka ut över kraterkanten.
Vi såg bland annat Thomson gasell, Grants gasell, vattenbockar och vårtsvin. Dessutom babianer på vandring.


Och flodhästar som snurrade runt i vattnet. Det var riktigt bra.
 
Även här fick vi se lejon. Tre bröder som sov middag i solen.
Vi fick också syn på några fläckhyenor och schakaler.

Dessutom finns det många fågelarter,
mellan 350 och 500 (uppgifterna varierar).
Hotellet var helt fantastiskt, Sopa Ngorongoro Lodge, på kraterkantern. Absolut toppklass. Fast först fick vi gå till rum 81 – och där skulle vi inte bo. Sedan fick vi gå till rum 18 – och det gillade vi inte. Kerstin klagade – och vips fick vi ett superbra rum med fin utsikt över kratern och nära huvudbyggnaden.
Vi trodde att vi skulle njuta av poolen, men vattnet var så kallt att ingen badar. Men det ser vackert ut med en pool intill kraterkanten.
   
Safari dag 3 – Manyara National Park 11 september
Ja, vad ska man säga? Varför skickar någon resebyrå några turister hit?
Vårt råd: Be att få slippa Manyara National Park.
Det är bara supertrist.
Vi tog visserligen en del fina bilder på fåglar, men vi hade absolut kunnat leva utan denna upplevelse.
 
På vägen till Manyara stannade vi till på en plats med fin utsikt över Manyarasjön. En kille kom fram till oss och frågade var vi kom ifrån. Sverige, svarade vi. ”Aha, Zlatans land”, var hans kommentar. Härlig kommentar.  
Vi bodde strax utanför parken på Lake Manyara Serena Safari Lodge. Det var fint, men inte lika fint som Sopa-lodgerna. Det var definitivt en mera avspänd atmosfär. Även här fanns en vacker pool, som framför allt uppskattades av babianerna som samlades längs poolkanten.
   
   
Safari dag 4 – till Moshi International Airport 12 september
 
Matthew hämtade oss på morgonen. Dags för hemresa.
 
På vägen mot flygplatsen stannade vi till i Arusha. Vi besökte en fantastisk byggnad, ett kulturellt centra med konstverk från hela Afrika.

Vi avslutade vår Tanzaniaresa med en god buffélunch på Arusha Coffee Lodge. Sedan bar det av till flygplatsen. Vi startar 17.35 ikväll och landar 09.40 i Stockholm på lördag morgon.